Lite om 1317 familjen av standarder
I Europa är det CEN som tar fram standarder för funktionskraven på räcken. CEN består av i stort sett alla Europas länder, även sådana som inte är EU-medlemmar.
Det är standarderna inom SS-EN 1317 familjen som behandlar räcken.
Medlemsländerna har för-bundit sig att införa de standarder som antas genom röstning.
I Sverige finns även en del nationella krav utöver de gemensamma europeiska.
SS-EN 1317-serien består av 6 delstandarder:
1317-1
Behandlar terminologi och krav på testmetoder och testinstitut
för räckesprodukter.
1317-2
Kollisionsprov/metoder, prestandakrav och klassificering av
räcken.
1317-3
Motsvarande som -2 fast för krockdämpare
1317-4
Motsvarande som -2 fast för räckesändar och övergångar Dessa 4
standarder har trätt i kraft och ska tillämpas i Sverige.
1317-5
Behandlar i princip kraven på produkten och tillverkaren för att få
CE-märka räcket. Standarden har antagits under 2005 och genomgår nu de
sista ”finputsningarna” innan den ska införas hos medlemsländerna.
1317-6
Krav på gång- och cykelbaneräcken. Mycket arbete återstår på -6
innan den antas.
>TILLBAKA
>Läs mer om de två huvudtyperna av räcken
OBS! Denna sida är under uppdatering
I SS-EN 1317-2 fastställs vilka krav räcket ska uppfylla för klassificeras enligt en viss kapacitetsklass, skaderiskklass och arbetsbredd.
Kapacitetsklasser finns från tillfälliga räcken till de med mycket hög kapacitet.
T1 är lägsta klass för tillfälliga räcken och föreskriver endast en kollision med en bil som väger
1300 kg och kör på räcket i 80 km/h i 8 graders vinkel.
Högsta kapacitetsklasser är H4a alternativt H4b. Dessa är utan inbördesrangordning.
Den ena har som tyngsta fordon en lastbil på 30 ton (H4a) och
den andra en sk. trailerdragare på 38 ton (H4b).
Båda fordonen har hastigheten 65 km/h och träffvinkel 20 grader.
Dessutom körs den lilla bilen på 900 kg i 100 km/h med träffvinkel 20 grader.
Gemensamt för alla permanenta räcken är att de ska vara både ”mjuka” och ”hållbara”, d v s mjukt fånga upp den lilla bilen på 900 kg likväl som hålla kvar ett större och tyngre fordon.
Vägräcken i Sverige håller typiskt kap.klass N2 vilket innebär att de är testade ( förutom med 900 kg bilen ) för att klara en 1500 kg bil ( typ Volvo 740 ) i 110 km/h, 20 gr vinkel.
Broräcken håller typiskt kap.klass H2. De är testade att klara en 13000 kg buss i 70 km/h, 20 gr vinkel.
Kapacitetsklassangivelsen kombineras med att arbetsbredden för räcket anges i en av 8 klasser.
Från W1 ( max 0,6m ) upp till W8 ( max 3,5 m ). Arbetsbredden anger hur långt räcket böjs ut från körbanesidan
till dess baksida vid kollisionen med det tyngre fordonet.
Arbetsbredden för ett räcke ska inte blandas ihop med stödremsans bredd på vägen utan är till för att kunna
välja räcke så att inga oeftergivliga föremål finns innanför räckets arbetsbredd. Teoretiskt kan ju ett påkörande
fordon annars slå i t ex en bropelare eller en bergvägg.
Arbetsbredd i förhållande till fast föremål |
Arbetsbreddsnivåer |
|
 |
W1 | Max 0,6 m |
| W2 | Max 0,8 m | |
| W3 | Max 1,0 m | |
| W4 | Max 1,3 m | |
| W5 | Max 1,7 m | |
| W6 | Max 2,1 m | |
| W7 | Max 2,5 m | |
| W8 | Max 3,5 m | |
Förutom kapacitetsklass och arbetsbredd ska skaderiskklass, A, B, eller C anges för räcket.
Skaderiskklass A ( ASI max 1,0 ) anger lägsta risk och klass C ( ASI max 1,9 ), som nyligen lagts till
i standarden, störst risk för personskada vid kollision med räcket.
Dessa klassificeringar gäller för alla typer av räcken oavsett om de är av stålbalk, vajer, rörprofil eller betong.